Snart är den här. Julen. Med klappjakt, glöggkalas, pynt och inte minst all mat. Den som vill ha hjälp på vägen kan fira jul som Ernst och Monika. Lite motvilligt måste jag erkänna att jag gillar Ernsts (Kirchsteiger, vem annars?) bok »Jul med Ernst – mat, blommor & fix«. Maten ser god ut – ganska traditionell men med vackra färger och överraskningar här och där. Äppelsill har i alla fall inte jag ätit och det låter som en trevlig innovation till julbordet.

Fast Ernst vore inte Ernst om det inte var rejält mysigt också. Lite i mysigaste laget med huvudpersonen framför brasan, hembärandes en julgran, slickandes på fingret mitt i baket. Okej, det kan jag väl ta. Svårare är det med alla visdomsorden och eftertankarna som boken kryddas med på sant Ernstmanér.

Ja, jag vet att det är att slå in en öppen dörr att göra sig rolig över ernstologin, men jag grejar inte: »Julstämningen sänker sig som ett par änglavingar över mig« och »Att vara konstnärlig är både en tillgång och en förbannelse. Man kan inte riktigt låta något vara fult ifred« och så vidare.

Om Ernsts bok ger mig lite övergående rysningar så skaver »Monikas Jul« betydligt mer. Det är något med tonläget. Redan på omslaget får vi veta att det här är julens 180 bästa recept. Inte 180 toppenrecept för en lyckad jul, inte Monika Ahlbergs 180 bästa julrecept, utan julens 180 bästa recept. Är min löjligt goda knäck det 181:e bästa, eller är det mammas jordärtskocksgratäng?

Fast jag är kanske elak, det behöver ju inte vara Monika som valt att det ska stå så. Men i förordet säger hon sig vara dragen till det lite farliga, vilket i det här fallet är samma sak som att övertyga läsaren om att hennes bok är det »kompletta konceptet för en lyckad jul«.

Det som stör mig mest är dock julhälsningarna från Monikas kända, nej förlåt, kära vänner. Jag kan inte låta bli att undra över hur hälsningarna kommit till (även om jag skarpt gillar Camilla Thulins Frida Kahlo-inspirerade variant). Champagneexperten Richard Juhlin har i alla fall blivit ombedd att skriva några rader när den första försiktiga vårsolen visar sig. En hälsning du själv bett om, vid fel säsong, känns sådär, även om herr Juhlin tycker att det är lättare att se julen på lite avstånd.

Men julen närmar sig och jag vill inte vara en sur julstämningsförstörare, bland recepten finns mycket som låter gott. Så jag kan mycket väl tänka mig att utöka min julrepertoar med både en och tre rätter signerade Monika Ahlberg.

God jul!