Glass är heligt i Linköping

Har du varit på besök i Linköping en solig sommardag? Då har du troligen varit på Bosses Glassbar. Bosses Glassbar må nämligen se oansenligt ut, ett litet hål i väggen på Platensgatan med gulröda skyltar. Men Bosses Glassbar är en helig institution. Att säga »Bosses-glassen smakar ju som vilken glass som helst« till en Linköpingsbo, är mycket värre än att svära i den vackra domkyrkan som ligger några stenkast upp i backen. Jag vet, vis av erfarenhet.

Mitt livs första heldag i Linköping var en solig vårdag... Det är alltid en sådan dag som Bosses öppnar för säsongen. Den här dagen råkade vara just den dagen när Bosses-dörrarna hade slagit upp, utan förvarning, till förbipasserandes kolossalt stora glädje.

Jag iakttog fascinerat kön som redan ringlade sig lång när jag gick förbi. Hundratals solväckta med glassgalna ögon, som hajar som vädrat blod. De köade förbi konkurrentkioskerna som ekade tomma. De köade i en timme, minst. Ministeg för ministeg mot Bosses slogan på markisen:

»Ett slick, sen är du fast!«

Och de köande såg inte ens särskilt besvärade ut. Det var Bosses alla villa ha! Tydligen hade ett gäng tonåringar fått sluta skolan tidigare för att hinna få sin glass. Jag tänkte att den där lilla glassbaren måste ha jordens godaste glass, som är värd all den där väntan.

Så blev det sommar. Och jag kom till Linköping igen. Med pirrande glasslust styrde jag stegen upp för Ågatan och svängde in på Platensgatan. Ställde mig snällt i kön, som dock var lite kortare den här gången. Kom fram till tjejen bakom disken och beställde ivrigt en bägare med två kulor. Gick ut, satte mig på en gräsmatta, lassade in det första mjuka smakprovet. Och blev lite snopen.

Bosses har hemlagad glass. Krämig glass i mysiga smaker. Marängsvissen är till exempel inte alls dum. För tio år sedan förstår jag att Bosses dagsfärska röror var något alldeles extra i Sverige. Mina enda erfarenheter av hemlagad glass då hade jag gjort just hemma, och på glasskafé i Frankrike. I dag ser glassutbudet i Sverige annorlunda ut. GB börjar tappa greppet. Riktigt fin glass, importerad eller hemrörd, är inte svår att
få tag i. Italiensk glass, amerikansk glass, schweizisk glass, stockholmsk glass, skånsk glass, västkustglass, ja all möjlig glass. Allt från lena fruktiga sorbeter till överlastat lyxiga chokladdrömmar. Bosses har helt enkelt fått konkurrens. I matbutikerna, i de andra glasskioskerna, på restaurangerna och kaféerna. Bara några steg bort i Linköpings centrum säljer Karamello utmärkt amerikansk glass, till exempel. Den smakar mer, och den som vill ha en kula slipper dessutom köa. Men det här vill inte Linköpingsborna höra talas om. Bosses Glassbar har helt enkelt en magi kring sitt varumärke som borde göra vilken företagare som helst pistagegrön av avund.