SHR ville stranda förhandlingarna med HRF och det gör mig såklart nyfiken på var vi står. Jag gör en djupdykning i de olika kraven och döm om min förvåning när jag konstaterar vilken okunskap om restaurangföretagens villkor som företrädare för Hotell- och Restaurangfacket, HRF, besitter.
Artikeln fortsätter under annonsenI en tid då företag lägger ner eller går i konkurs, då arbetslösheten är stor, främst bland våra ungdomar, då banker lånar pengar till företag med höga »riskräntor« – då kommer facket med ett bud på lönepåslag och arbetsvillkor som är helt orimliga för restaurangbranschen.
Om inte jag har fattat detta fel är det väl ändå de som redan har jobb och har haft under lågkonjunkturen som har fått mer pengar i plånboken. De som har lån har tjänat på lägre räntekostnader.
De som har förlorat mest under lågkonjunkturen är de små företagen, vilket drabbar dem som inte har arbete. Restaurangbranschen är väldigt personalintensiv och kan bereda många ungdomar plats under högsäsong, kvällar och helger. Restaurangbranschen är även en bransch som dras med höga kostnader för personal, kontrollavgifter, tillståndsavgifter och inte minst den snedvridna momsen.
Många restauranger har svårt att klara lågkonjunkturen vilket leder till nedskärningar av personal alternativt nedläggning av verksamheten. Många av dessa företag är små familjeföretag där ägarna tar på sig en ännu större arbetsbörda för att klara verksamheten.
Att kräva rätt till heltid i en bransch med våra svängningar får mig att undra var verklighetsförankringen finns. I de riktigt små företagen där kanske 50 procent av personalen tillhör ägarfamiljen och 50 procent är anställda utifrån skulle detta kunna bli mycket märkligt. Det skulle kunna sluta med att vi som är arbetsgivare och ägare får söka oss till andra arbetsplatser under lågsäsong eftersom vår personal har heltidstjänster.
Men, det går att lösa. Vi kan kvotera in turisterna, danskarna kommer i januari, tyskarna i februari och så vidare. Vi kan även schemalägga det svenska folket till restaurangerna så att Olsson äter på måndagar, Nilsson på tisdagar och slutligen kan vi schemalägga lunchtiderna så att våning 1 äter kl 11 och våning 2 kl 12. Det skulle göra att vi har en jämn ström av gäster varje dag året runt och vi skulle komma ifrån de toppar och dalar vi har dagligen. Men vem önskar ett sådant samhälle?
Vad får facket att tro att det blir färre arbetslösa om restaurangföretagen får ökade lönekostnader och en stelbenthet med rätt till heltid och nuvarande turordningsregler i ett läge som detta? Jag anser att ni spelar med fel spelare i laget, ni spelar med dem som redan har plats i laget, ta i stället och satsa på dem som sitter på avbytarbänken, de arbetslösa och våra ungdomar. Satsa på en ökad rörlighet på arbetsmarknaden, var med och kämpa för att vi ska få en lägre kostnadsbild i företagen så är jag övertygad om att fler människor kommer in på arbetsmarknaden. Jobb finns, det är bara det att vi som företagare utför dem själva, det blir billigare och enklare så.
Jeanette Bohman, Skivarps Gästgivaregård
