Korta avtal mot strömmen

– Det kommer att bli svårt för industrin att teckna treårsavtal med nivåer som är acceptabla för arbetsgivarna. Men det finns inget principiellt som hindrar andra branscher från att teckna längre avtal om man får till något riktigt bra i de avtalen, säger Svenskt Näringslivs vice vd Christer Ågren.

– Det får man ta ställning till då, säger Christer Ågren.

SHR:s förhandlingschef Susanne Svärd Elfström vill helst ha ett treårigt avtal. Dels tror hon att det är lättare att hålla nere nivåerna på sikt med ett treårsavtal. Dels tror hon att det krävs ett längre avtal för att kunna diskutera allmänna villkor och löneavtalets konstruktion.

Både fack och arbetsgivare antar att ett ettårsavtal endast kommer att handla om nivåer. Christer Ågren har dessutom tidigt sagt att det inte finns utrymme för några centrala löneökningar eftersom alla företag inte kan bära ökade kostnader just nu. Facket ser i sin tur ett sådant uttalande som en provokation.

– Man blir provocerad om man vill bli provocerad. Det är ingen hemlighet att facket har svårt med sin samordning och att det då kan vara bra med en yttre fiende.

Enligt Christer Ågren har företagens vd:ar fått lägre lönehöjningar än marknaden som helhet.

– Dessutom har en majoritet av de allra största företagen fryst lönerna för den allra högsta ledningen.

– Ja, det är ju först nu som detta börjar gå fram. Men jag tror att det finns goda förutsättningar för att få igenom avtal utan centrala löneökningar, i alla fall om man har en god lokal lönebildning.

Inom hotell- och restaurangbranschen fungerar inte den lokala lönebildningen så väl. Många företag, särskilt de mindre, använder sig inte av pottsystemet och betalar inte heller löner utöver avtalets miniminivåer. Christer Ågren säger sig vara medveten om detta. Samtidigt är han oroad över att fler företag ska tvingas till uppsägningar och konkurs.

– De senaste tre åren har en vanlig löntagare ökat sin köpkraft med 15 procent. Samtidigt har vi nu en produktion inom till exempel verkstads-industrin på drygt 70 procent av vad den var första halvåret 2008. Det säger sig självt att det är fullständigt barockt att klämma ut 3–4 procent av företagen i ett sådant läge, säger Christer Ågren.

– Nu vill vi ju upp igen, inte att läget ska stabiliseras på en låg nivå. Samtidigt präglas företagen av en stor osäkerhet. Är den uppgång vi nu ser driven av de enorma statliga investeringarna runt om i världen? Eller beror den på att företagen har sålt slut sina lager?

Christer Ågren vill behålla sin uppfattning om när han tror att avtalen kommer att undertecknas för sig själv. Men på en punkt är han optimist:

– Det kommer inte att bli konflikt.