Svensk arbetsmarknad står mitt i en avtalsrörelse som berör 3,3 miljoner löntagare i privat och offentlig sektor. Det ekonomiska läget är tufft och utrymmet för löneökningar och reformer små. Så små att arbetsgivarna denna gång vill ha ettårsavtal.

Svenskt Näringslivs bud, liksom SHR:s, är noll i centrala löneökningar medan HRF:s bud, enligt LO-samordningen, innebär löneökningar på upp emot 4 procent. Om LO får igenom sina krav kommer det att påverka samhällsekonomin mycket negativt och Sverige skulle skilja ut sig från övriga Europa. Frågan är om det ens skulle innebära reallöneökningar för löntagarna eller bara betyda att kompensationskarusellen snurrar igång på nytt.

Svenskt Näringsliv har rätt i att det inte är särskilda potter som förändrar kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Kvinnopotter cementerar snarast den könsuppdelade arbetsmarknad som vi har i Sverige. Även om nästan alla föräldrar uppmanar sina barn att välja yrke utifrån intresse och inte utifrån lön så är det positivt när kvinnor i högre utsträckning än tidigare väljer högavlönade yrken. Makten och pengarna kommer aldrig att fördelas rättvist så länge kvinnor inte har tillräckliga incitament att satsa på utbildning och karriär.

Sedan har Svenskt Näringslivs vice vd Christer Ågren helt rätt när han säger att det inte är någon höjdare att leva i ett ojämställt förhållande. Förändringar måste ske på såväl familjenivå som samhällsnivå.