– Vill ni beställa?

Nu har det hänt igen. Någon välmenande servitör niade mig vid mitt senaste restaurangbesök. Jag uppfattar det som något slags försök att visa underkastelse och vara artig. En snabb titt på nätet visar att det till och med kan vara så illa att det är krögare och hotellchefer som kommenderar niandet av gästerna. Enligt uppgift uppmuntras det nämligen i branschen.

Det funkar inte på mig. För mig blir det lite av ofrivillig humor över det hela. Det är bara att slänga in lite knixiga hovbugningar och klacksmällande och jag får känslan av att vara förflyttad till grevinnan och betjänten eller stå i receptionen på Fawlty Towers och höra Basil neurotiskt och taffligt försöka hålla upp en tjusig fasad.

Jag är 70-talist och enligt språkforskarna är det några av oss och våra efterföljare 80-talisterna som tror oss vara lite mer posh genom att använda ni som tilltalsord. Jag tycker mer att det är som att försöka väcka liv i en språklig dinosaurie.

Att nia gäster är tveksamt av flera skäl. Jag tror faktiskt att de i branschen som niar sina gäster skjuter sig själva i foten. I stället för att plantera en atmosfär av hövlighet och respekt hos gästerna, som nog är avsikten, irriterar de mest med sitt niande. Det faller helt enkelt inte i god jord hos många.

Här är några skäl att sluta nia:

1. Du-reformens fanbärare: 1967 deklarerade chefen för Socialstyrelsen Bror Rexhed att han ville kallas du. De flesta jublade över att slippa tidigare tillkrånglade tilltalsregler. Sedan dess har användandet av du i svenskan ökat med 500 procent. De som jublade då jublar oftast inte åt ett ni i dag.

2. Gammalt överklassfolk: Tidigare användes ni som tilltalsord från överordnad till underordnad. Att få ett ni i ansiktet av en simpel servitör är för vissa grevinnor därför en direkt förolämpning. Att komma undan det genom att chansa och ge sig ut i den högre titulaturskolan är riskabelt. Ska det vara herrn, frun, ingenjörn eller kanske till och med fru ingenjörn. Ja, det är inte lätt att veta.

3. Folk som undrar »Ni? Vem pratar människan med? Är det mig, bordsgrannen eller hela sällskapet?«

Vettigare än att åter krångla till tilltalsreglerna är att en gång för alla förpassa niandet dit det hör hemma, bland fossilerna.

Eller vad tycker du?