Häromdagen ville en jämnårig träffa mig på lunch. Men eftersom han numera hör illa föreslog han att jag skulle komma hem till honom i stället för att gå på krogen. Det är så svårt att höra där för allt oljud och särskilt musiken.

Hur rätt har han inte? Jag har stor förståelse för att ungdomar vill ha musik, men till min fasa fick jag häromdagen höra att min 26-årige son redan har tinnitus. Så nog borde det finnas förståelse för att vi äldre gärna vill slippa.

Dagens moderna krogmiljö består av kala väggar utan tavlor, inga mattor, inga gardiner och därigenom ett kallt slamrande från allt och alla. Ibland, ja ofta, även från musik.

När nu Sami och Stim vill ha betalt överallt kanske det vore idé för en del restauranger att satsa på hyggligt tyst miljö.

Även om jag själv tack och lov ännu hör bra njuter jag ändå av att gå på restauranger där man kan njuta en god måltid, hör och kan tala utan att skrika. En stor del av måltidens tjusning är samtalet. Denna (intellektuella) tjusning begränsas påtagligt när man måste skrika för att göra sig hörd och tvingas fråga om oavbrutet för att veta vad måltidskamraten har att förtälja.

Kära hustrun, som har en hörselskada sedan födseln, och jag söker aktivt efter restauranger där det är gott om textilier och dessutom musikfritt. Faktum är att vi vänder i dörren om det spelas musik. 

Häromdagen var vi ett jämnårigt sällskap på sju personer som lämnade en restaurang redan före dessert, kaffe och avec för att det var så orimligt slamrigt. Där försvann många goda slantar för den krogen.

Vi 40-talister är ju som bekant många, och sämre och sämre hör vi. Men vi har god råd.