Jag kan notera att hysterin kring 14 februari, alla hjärtans dag, lagt sig något. Även om det är naivt av folk att försöka få bord på krogen just denna dag. Besökare från Stockholm trodde att det alltid var sådant tryck på Malmös restauranger en tisdag kväll.

Men min nostalgiska betraktelse skall handla om andra hjärtan, vaniljhjärtan. Ett gott vaniljhjärta är bland det godaste man kan få i kakväg.

När jag som spoling läste på Katedralskolan i Lund gick vi och åt på Parkskolan, ett och halvt kvarter bort. Den officiella regeln var att man skulle gå Grönegatan ner eller upp och sedan svänga vid Stålbrogatan  med den mytomspunna "Evas Shop" eller ner längs Stadsparken.

Det var bara en kille Mikael, numera jurist, som gjorde det, alla andra sneddade genom garagen i kvarteret Billegården. De är numera rivna. Efter lunchen passareda man ventilationen från Conditori Billegården. Och det doftade ljuvligt. Vaniljhjärtana var fortfarande varma och spröda. Det var ingen luft i mitten de var sprängfyllda med kräm, perfekt socker pudrade och med den lilla syltpricken i "springan". Klart man köpte ett eller två med sig om man hade pengar. Thebrödsbageriet Runa hade också goda hjärtan, inte lika bra som Billegården, men ändå.

Men numera stöter man bara på upptinade svampiga förolämpningar till vaniljhjärtan, det är väl inte ens bake off, de skall bara tina. Lite kräm sitter smetat på  degens insida. Det är bara tomt, dyrt och ledsamt. Den som säljer dem saknar hjärta, men det är väl en bra symbolik för vår tid där omsorg och värme outsoursats och ersatts av snabba klipp

Det finns rätt många floskliga påståenden typ hela världen ryms i ett sandkorn, eller hela världen ryms i en handflata. Sedan finns de som menar att en fjärilsfladder långt borta kan påverka vädret här eller utlösa en jordbävning.

Och visst kan vad en person gör påverka världen på oväntade sett. Och att hela världen finns omkring en  är bara sant om man vet något om övriga världen för då kan vi känna igen det stora i det lilla. Men tolkningen vi gör beror på våra referenser.

I förrgår såg jag på min dagliga lunk en ambulans stående mitt på en gata. Dörrarna till ambulansen stängdes, men en av ambulansmännen stod väntande kvar utanför. På trottoaren bredvid stod en ensam hund bunden vid ett staket. Det är rimligt att anta att den som varit ute med hunden låg inne i ambulansen. Hur skall detta tolkas? Vad kan ha hänt?

Hunden var ingen liten pudel utan en ras man förknippar med halv eller hel kriminella män.

Så om det här handlat om en gata i Malmö hade jag antagit att inne i ambulansen låg en man i träningsoverallsbyxor med en guldlänk om armen muttrande sina sista ord då han blivit skjuten av en man som liksom han själv kom från forna Jugoslavien. När han rastade hunden blev han överraskad och iskallt mördad.

Men nu var det ingen gata i Malmö utan en gata i Lund med många träd och där inte bilar får köra så kanske en hund rymt från sin ägare och hoppat på en cyklande tonåring på väg mot skolan, en rådig förbipassarande hade tagit hundens koppel och bunden den vid staketet. Men där låg ingen cykel.

En gång när jag var ute med mina foxterriers kom en överpratsam äldre dam fram och skulle snacka hund. Jag försökte undvika hennes konversation, men jag tror att hon sa att hon passade sin dotters terrier ibland och hon bodde på den aktuella gatan. Dottern är väl en sån där knäppgök som tror att bara hunden eller en dömd brottsling får kärlek blir de snälla. Sedan kan man när hunden tuggat sönder hennes vänner eller killen spöat henne gul och blå  säga vad var det jag sa.... I den stränga kylan har klart ansträngningen att rasta den starka hunden blivit för mycket för tanten, hon har fått slag. Det borde dottern tänkt på innan hon bara lämna hunden åt sin gamla mor!

Jag har läst alla notiser i den lokala tidningen, när man verkligen vill veta står där aldrig något mer än att en affär sålt möglig köttfärs, jag har tittat efter hunden och frågat andra hundägare om de vet vems hunden är, ingen vet.

Kanske tillhörde hunden en förbipasserande hjältemodig doktor som när en fotgängare halkat på en isfläck och slagit skallen proffsigt ingrep och på ett självklart sätt räddade ett liv.

Om jag en gång får veta hur det hänger ihop är det säkert jätte trivialt, verkligheten är inte så spännande

Igår åt Lisbeth brunch hos oss. Det var länge sedan vi sågs så lite sådär hur går allt etc.

Lisbeth är en av de ekologiska pionjärerna och vi har sålt en hel del kött från hennes gård, men fastän hon har en produkt som borde vara helt rätt i dag så nä, det var svårt att sälja det ekologiska köttet. Problemet är att alla bara talar om närodlat och inte om hur det är odlat.

Butiker, restauranger och som följd därav privatkonsumenten det gäller bara det närproducerade. Men det talas inte om hur det odlas. Djuren kan ha ätit importerat foder. Grönsakerna kan ha fått massor av konstgödsel och besprutats. Men de är lokala? Och vad är lokalt? I Stockholm har jag på krogen fått närodlade Gotlandsmorötter. För en del verkar svensk vara synonymt med närodlat. Och för mig med skånsk perspektiv så är säkert alla danska, holländska och många tyska och nog också en del franska ostar närmare rent geografiskt än "vår" Västerbottenost.

Det är klart att reklam från Lantmännen mfl. förstärkt den här trenden, för trenden finns i hela Europa, det egna landets och regionens produkter är bättre än det som kommer från ett annat land. Fransmän äter franskt, tyskar tyskt, italienare italienskt, danskar danskt och svenskar svenskt.

Men vi konsumenter är lurade, lokalt är inte det samma som bra. Kvalité beror på producenten och inte nationaliteten. Om man kan nöja sig med att producera en halv Ok produkt och folk köper den för att den är lokal så behöver man inte anstränga sig.

Och om det inte finns en produkt som både är lokal och ekologisk så välj då hellre en ekologisk som kommer någon annan stans ifrån.

Champinjoner är ett bra exempel, det produceras väldigt lite av de komposter som man odlar champinjoner på i Sverige. De importeras från kontinenten och Asien.

Och det krävs två ton halm, blandat med gödsel etc. för att ge ett ton svamp.Ur miljösynpunkt är det naturligtvis bättre att importera ett ton svamp än två ton kompost. Och hur många konsumenter med alla de matnojjor vi har vill veta att den där svampen som ligger i salladen och som heter något lokalt gulligt är odlad på kinesisk hönsskit. Var kom nu den där influensan ifrån?

Den rädslan hos konsumenten är iof sig inte rationell. Det är rimligt att vi importerar mat och jordbruksprodukter. Många odlare och länder hade behövt sälja mer till oss.

Men i dessa navelskådande tider är begrepp som "solidarisk handel" inte längre modernt.

Oavsett om jag är på väg mot krogen i Lund eller kommer med tåget från Malmö passerar jag ICA- Kvantum på Clemenstorget. Och det spelar ingen roll om det är strax efter 07 på morgonen eller på kvällen vid 23, de har öppet.

Igår så slank jag in vid 2230 för att köpa lite mjölk och sånt.

Precis innanför dörrarna mellan kassorna och stället med självskanning apparater satt ett par i varsin rullstol. Och för er som varit i den här butiken så förstår ni att det betyder att de fullständigt blockerar vägen in i affären. Det är ett par man möter på gatorna i Lund, jag vet inte om de är hemlösa, men det är lätt att uppfatta dem som det. Kvinnan sitter alltid med huvudet på sned.

Det är något trevligt och tollerant över att kassapersonalen ändå låter dem värma sig lite och inte omedelbart tillkallar en väktare.

Men som sagt de blockerar vägen och det ser helkomiskt ut när folk försöker tränga sig förbi på vägen in och ut . Vi skall vara snälla mot hemlösa och handikappade så folk gör sig smala. Jag tycker  att det är rimligt att behandla folk lika. Jag tycker inte  om när min personal fjäskar för kändisar, nonchalerar ensamätare och är över servila mot sådana de tror ger dricks. Min övertygelse är också att de som gör att många gillar Brogatan är att vi behandlar folk som folk.

Så jag säger till paret i rullstol som jag  skulle sagt till de irriterande studenthopar som ibland står där och snackar " Ursäkta kan ni maka på er, det går inte att komma fram" Och mannen i rullstolen svarar, Självklart, ursäkta vi tänkte oss inte för. Tack sa jag och köpte min mjölk. Andra kunder log mot mig som om jag gjort en insats. När jag handlat färdigt hade paret flyttat ut och satt och rökte. Inte mot andra men mot mig nickade mannen och sa godnatt och jag svarade Usch vad det blåser. Han sa det är skönt att det inte snöar. Och ja sa det håller jag med om, godnatt och så hukade jag mig i vinden och gick hem.