Idag åkte vi rakt in i dimman, bokstavligen. Högst upp på toppen i Bormio var dimman så tjock så man fick skära sig ner. Ja, ialla fall ta det riktigt piano. Så får det bli när man kommer i nya pister man aldrig åkt i och sikten är ca 2 meter.

Jag lovar att det blir en och annan överraskning vad gäller snövallar och gupp och jag  med mina fantastiskt otränade ben blir verkligen spagetti. Att jag inte åkt skidor på 2 år, inte heller tränat speciellt på något vis och dessutom de senaste 2 veckorna åkt på en riktig förkylning gör ju inte saken bättre. Men jag är envis.

Det är 2 km från toppen till botten och det tar en stund ner. Jag kan inte bestämma mig om jag tycker om doften av koskit när man närmar sig botten eller om jag tycker det är äckligt. Men sanningen att säga så är det ändå lite charmigt att avsluta dagen med att åka genom en kohage. Inga kossor ute dock och tur är väl det för en sån vill man ju inte krocka med i backen.

Ja, envis är jag och den envisheten kommer absolut att kännas i benen imorgon. Nej inte spagetti, betongklumpar med förkrympta, förkortade lår och vadmuskler. Det finns ingen strechting i världen som kan motverka träningsvärk på så otränade ben.

Vi tar nya tag i morgon! Ikväll letar vi reda på en riktig italienare till restaurang. Mmmmmmm!

Framme i Bormio. Resan från Salzburg var otroligt vacker, lika vacker som alltid men denna gången med strålande solsken och dagsmeja, lite köer efter vägen men det blir så när hela Tyskland och Österrike också har sportlov, eller nåt.

Bormio är en vacker gammal stad, lite dyrare än Livigno men jag tror vi kommer att trivas här under veckan. Byn är snöfri men det ska vara bra snö uppe i pisterna, vi testar i morgon och jag längtar så. Detta är semester för mig. Snö, skidor, backar, gluwein och go mat med familjen. Dock har vi bara en son med oss denna gång, men med kompis.

Vi hittar en mysig superItaliano bar, Bar Braulio, där vi kan få fritt wifi för det finns inte i vår lägenhet,( så beroende man är:). Men som företagare finns behovet att kolla mailen och svara på det som behövs, kolla vad vännerna har för sig hemma i Sverige via FB och så blir det en liten rapport här på bloggen.

Vi smakar deras egen öl Birra Stelvio. Kul tycker jag med alla dessa små bryggerier som tycks överleva.

....men jag är fortfarande sur på polisen som bötfällde mig på 120 Euro för att vi inte hade en grön jävla lapp på bilrutan som man tydligen ska veta att man ska köpa på bensinmacken i Österrike för att få köra på motorvägen.

- Men det vore ju toppen om ni informerade om de små gröna lapparna så att att man vet om det, svarar jag lite irriterat den ständigt smilande polisen som är sååååå nöjd över att få dra mitt Visa-kort i maskinen.

- But you are tourists :), svarar han.........

...jaja, imorgon blir det pisten:)

En heldag i Salzburg. Det småduggar och snålblåser hela dagen. Det får bli en lång härlig frukost i Mozart´s bostadshus, dock aningen moderniserat men caféatmosfären är fin. Den österrikiske stamkundensom sitter vid bordet intill oss pratar med oss utan att vi förstår (vi är båda ganska fattiga på det tyska språket) men han är vänlig och ösnkar oss en trevlig dag. Fint. Har aldrig upplev det hemma.

Vår promenad går vidare och jag fascineras över hur man verkligen gör business av Mozart, på ALLA sätt och vis. Självklart blir det för turistiskt men de lever på detta eftersom vi turister köper deras koncept. Vi är dåliga på detta i Sverige, jag tänker på området där jag bor. Vi har Wallander som i våra ögon inte är så märkvärdigt, men för turisterna är det stort, speciellt de tyska och brittiska. Ja, det finns lite Wallander i Skåne men mest i Ystads trakten, vi kunde göra mer för att besöksnäringen skulle få ett mervärde. Wallandercaféet, Wallanderpuben, Wallanderpromenaden. Ja ok, nu är väl Wallander inte något att jämföra med Mozart men vi kan ju börja i liten skala, iallafall...

Vi tittar på vår lilla gård i Skåne, vad har vi? Jo vi har ju Linné för tusan! Han skrev om Skivarps Gästivaregård under sin skånska resa i juni 1749...det har vi! Jag ska bita i den lite mer....

Men är vi för blyga? Fega? Jante? Ja, vad är det som gör att vi inte "säljer" de stora namn vi har i landet?

Jag fascineras också över broarna i Salzburg. Speciellt den som uppenbarligen fungerar som förlovningsbro. Man hänger ett hänglås på bron och skriver sina namn på låset och slänger nyckeln i floden. Lite sött - men oj vad jobbig om man vill låsa upp förlovningen.....

Det står Gösser på skylten och det ligger ett stenkast från vårt sk 4-star hotell i Salzburg. Hotellet är helt ok men i svenska mått nog ett 2-star....ingen kvällsöppen bar på hotellet mitt i stan.

Vi korsar vägen till syltan. På golvet ligger en svart sunken plastmatta över nån slags parkett, man kan se mönstret av parketten som gärna vill tränga igenom. Möblemanget är mörkgrönmålade stolar med brun galonsits och riktigt rustika bord. Runt väggarna hänger girlanger kvar sendan 1998 års kräftskiva. Här jobbar 2 st Helga, 2 äldre damer som säkert jobbat här de senaste 30 åren.

Har ni någonsin tänkt historier om människor som ni passerar eller som finns i samma lokal som ni? Det gjorde jag nu.

De 2 killarna, ca 35+, i nån form av nykontakt. Den ene pratar hushållsgöromäl medans den andre pratar författare och böcker och de är båda lika oförstående. 2 - 3 glas rött slinker ner i hushållsgöromålaren och 2-3 öl slinker ner i författaren.

Den ensamma killen som slinker in för att ta en pilsner och ett rejält skrovmål innan ha drar ner på klubben någonstans i hjärtat av stan. Han är tuff så den svarta skinnjackan förblir på honom. Läser flera tidningar dock är de flesta av veckotidningsvarianten med tjejer på omslaget.

De 2 grabbarna som firar den enes födelsedag med varsin cocacola och friterad kyckling med pommes och 2 skivor gurka. De är superhappy och har klätt upp sig, kvällen till ära i skjorta och jeans. Födelsedagen var nog kanske runt 16.

Den kinesiska familjen som lovat sonen 8 år att gå på restaurang om han presterat bra på judoträningen. Han beställer och får sin favoritsoppa som han med både höga ljud och gester äter. Föräldrarna tittar på.

Sen är det vi då. Ett medelålders par som precis har lämnat sonen med kompis på en pub i Salzburg. De är stora nog men somnar gör jag då sms:et "hemma" landar i telefonen.