Jeanette Bohman De senaste dagarna har varit magiska här i Bormio. Det första man ser när man slår upp ögonen på morgonen är en solklädd snöig bergstopp några tusen meter upp, hela Bormia är inbäddad av en krans av dessa snöklädda bergstoppar.
Kabinbanan tar oss upp till 3012 meter och utsikten är helt magnifik. Det är ett par plusgrader där uppe men snön är så kall från den kalla natten så pisterna är otroligt fina. Ett par, tre 5 kilometersåk sen får man pausa i nån av de mysiga restaurangerna i pisterna. Jag är ju ingen ungdom längre så det blir fler pauser än på den tiden när man var lite yngre…..fötterna och benen säger ifrån, jag skyller på de nya pjäxorna J
Dagens lunch förvånade. Katastrofal organisation på restaurangen vi valde, ingen tycktes veta vad de skulle göra, ingen dukade av borden, ingen tog beställning alla bara sprang runt och gapade på varandra så vi räknade med lika kass mat. Men det var helt fel. Vi är i Italien så det är klart att det finns pizza överallt, det är enkelt och är den bra gjord kan det vara riktigt gott. Det blev en quattro, men istället för den svenska varianten med burkskinka och burkchampinjoner så var denna gjorde med lufttorkad skinka och färska kantareller och riktig mozzarella – med ett glas vitt bubbel till blev det ju hur bra som helst! Men det är klart att en lunch utomhus i snön och 15 plusgrader – ja, då smakar det mesta bra!
Hemfärden är alltid en chansning, man är trött och vill bara ta av sig de hemska pjäxorna så kanske det går fortare än man klarar av. Maken avslutade dagen med ett Anja-åk, fast hon brukar ta det åket när hon tagit av sig skidorna och kommit i mål, men maken gjorde ”sälen” ofrivilligt med skidor på i full fart mitt i branten. Snyggt!
Vi trivs här – det är hur gött som helst och jag hoppas magin håller i sig några dagar till!
